Dag 14 på vandringen: från St Jean le Vieux till Orrison, via St Jean Pied de Port, 13,0 km

Här lämnar jag Ostabat för att komma till Pyrenéerna. Längtar.

Inte långt kvar till Jacobsporten i St Jean Pied de Port.

Fint gammalt hus med en fin, ny, rosa cykel.

Jag väljer höger.

Här är Jacobsporten in i pilgrimsdelen av St Jean Pied de Port.

Här är Jacobsporten in i pilgrimsdelen av St Jean Pied de Port.

Inne i den del där pilgrimer rör sig mest. Denna stad är delad i två delar. Pilgrimsdelen är oavgjort bäst. Alla kategorier.

Fina hus.

 

Mängder av blommor, gamla hus, stenhus. Ofta med en liten bänk framför.

 

Skarpa ögon kan läsa 1633 på skylten eller läsa på fotot nedan.

 

Verkligen en härlig stad.

Här finns pilgrimsturistbyrån. Det är öppet från 800 till 2300 varje dag, utan franska avbrott. Alla som jobbar är frivilliga.

Längre ner längs gatan...

Här är jag framför ett fint hus på en liten bänk.

Pilgrimssymbolerna: snäckan, vandringsstaven, gordeln och stjärnorna.

Här är en skylt till ett av härbärgena. De ligger vägg i vägg här. Men det kan ändå vara svårt att få plats.

 

Känner mig ganska nöjd.

 

 

 

 

 

 

 

Här är porten till den andra delen av stan. Utanför är det bullrigt, fult, bilar, avgaser och trist modernt.

 

 

Kyrkan som man kan delta i pilgrimsgudstjänst. Ligger på leden.

Givetvis rätt symboler. Vatten och mussla.

Kyrkporten.

Detaljer från kyrkporten.

Nu går jag över den berömda bron i St Jean Pied de Port. Fotograferar husen längs vattnet. Det är verkligen medeltida här.

Kyrkan från andra sidan.

Typiskt baskiskt - chili.

Snäckan i marken visar vägen ut ur staden.

Nu är jag på väg mot bergen. Nu ska det stiga i 8 km. Hela tiden. Sakta gäller.

Här har jag fotat bakåt. Magnifik vy - fast kanske inte idag.

Här är jag en bit upp på bergssidan. Asfalten har slutat och nu är det stig. Det är varmt o fuktigt. Jag är blöt i håret av all dimma men jag fryser inte. Det gäller dock inte att stå stilla för länge.

Just här skulle det vara en fantastiskt utsikt med utsiktstavla o allt. Det får bli en annan dag.

1 km kvar. Det har varit kämpigt att det gått uppför hela tiden. Så fort jag kommer till en kort sträcka som är platt, känns det som om det går nerför. Märklig känsla.

Här är tavlan med vyn som inte finns.

Pilgrimer kämpar i dimman o nivåskillnaderna.

 

Det är nästan magiskt. Se hur träden formats i vinden.

Nu är jag framme! Här ska jag bo. Men jag blev orolig. Titta till höger - där syns ett tält. Det finns bara 18 platser inne (6 våningssängar i 3 rum) men säkert 7 tält utanför. Duschar o toaletter är dimensionernade för boenden i huset. Det är lite kaos, ont om varmvatten och lång kö till toan. Hela tiden.

Det går också att bara passera o köpa något gott att äta.

Nöjd o glad. Men påklädd. Nu när jag väl stannat känner jag att det inte är så varmt längre. Kylan märks.

Vy i mitt rum. 3 damer hade redan bokat sängarna nederst. Sängarna knarrar. Stegen är inte bekväm och det finns bara en lampa i hela rummet.

Här är det alternativa boendet. Har man inte bokat för natten i tid - blir det tältplats. Har man inte bokat alls, får man vända om till St Jean Pied de Port.

Kvällens middag - vi var 38 pers runt borden. Från 10 olika länder. Alla presenterade sig och berättade om sin vandring, start eller mål. Intressant. Supergod mat dessutom.